Macintosh | Programmering |
Det här avsnittet är ingen generell introduktion till programmering i största allmänhet, och jag gör heller inget försök att berätta allting det finns att veta om Macintoshprogrammering. En sådan utredning skulle kräva avsevärt mycket mer utrymme än vad som står till mitt förfogande. Mitt syfte är endast att peka på hur man kan utföra de vanligaste uppgifterna och därigenom underlätta för den som vill börja lära sig programmera Macintosh.
För att lära dig programmera Macintosh behöver du förutom den här texten en referensbok för det språk du programmerar i (C, C++, eller Pascal) och dessutom någon slags referensbok över Macintoshens systemanrop, till exempel Inside Macintosh.
Jag var tvungen att bestämma mig för ett specifikt språk för de kodexempel som ges nedan. Jag har valt C, då det är det språk som ligger mig närmast hjärtat.
Det finns vissa skillnader mellan programmering för 68k-Macintoshdatorer (med processorerna 68000, 68010, 68020, et cetera) och PowerPC-Macintoshdatorer. Den främsta skillnaden ligger i hur man skickar funktionspekare till systemet. När man skickar en funktionspekare på en PowerPC-dator måste man på något sätt tala om huruvida funktionen som pekaren pekar till är skriven i PowerPC-kod eller 68k-kod. Hur detta görs finns beskrivet i Inside Macintosh i avsnittet om Mixed Mode Manager. I kodexemplen i det här avsnittet har jag för enkelhetens skull undvikit detta, vilket betyder att de givna kodexemplen bara kommer att kompilera rätt med 68k-kompilatorer. Du kan naturligtvis köra ett 68k-kompilerat program på en PowerPC. Den enda skillnaden blir att du inte utnyttjar PowerPCns kraft till fullo.
I kodexempeln använder jag konventionen att de rutiner som härrör från systemet skrivs med stor initialbosktav. De rutiner som vi måste definiera själva någonstans i vår kod skriver jag med liten initialbokstav.
Författat av Niklas Frykholm